Så kan Adlig rang användas i en mening
- Guld och rang är bjellerklang, Som så mången narr förleder.
- Han är från södra Sverge och av mycket god familj, ja, han är visst adlig.
- Vet du inte att jag är en författare af rang !
- Vet du inte att jag är en författare af rang !
- Jag är adlig : och jag giver mig själv det vittnesbörd, att jag förtjänade vara konung.
- Han måste naturligtvis lefva efter sin rang — och för resten — Skog var inte den, som jämt och ständigt tänkte på att samla pängar.
- Men grevinnan är fin, adlig och grevlig och allt det där.
- Och vem vet - den kan kanske bliva en furstlig krona, eller grevlig eller friherrlig eller åtminstone adlig.
- Vänner och bekanta, alla överhetspersoner av rang presenterades.
- adlig
- fortfor hon : " rang, rikedomar, behag, glädje, och slutligen även heder.
- - Visst är jag adlig.
- Jag vill att mitt folk skall taga det rum som tillkommer det : " någorlunda efter rang, herr överste ! "
- Skillnaden i rang och ålder mellan en student och en skolpojke är mycket större än mellan en professor och en student.
- En målspruta av rang, en mittfältsdirigent och en outträttlig general.
- Adlig och grevlig och språkkunnig och elegant med sidenstrumpor och parfymer och allt det där.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
